Funderingar tankar

ligger i sängen och tankarna bara snurrar.

vem finns egentligen när ja behöver den. mamma och pappa när finns dom vist jag är 18 år men i alla fal aldrig någon av dom som frågar hur ja mår hur de går med Daniel hur de vart i skolan om ja får betyg eller om de är något dom kan hjälpa mig med..

Saknaden är stor till min pappa vår relation är inte som den var förut vi pratar aldrig typ dom ända gångerna är när vi firar något så som jul,påsk farsdag .. ska de vara så ?

och som med mamma hon frågar aldrig om något hon vet ingenting om mig längre hon vet knappt vad jag har för ämnen i skolan ska de vara så?

är de så här en 18 årig lever?  är de bara jag som har så här eller är de fler?

tankarna bara snurrar i huvudet och undrar och tänker föräldrar ska väl ge en beröm kärlek och allt man behöver. men känns som vart är den. jag har aldrig hört varken mamma eller pappa sak duktigt gjort eller sakt något när ja gjort ett prov bra.

de ända ja får höra hela tiden är att ja är fett min syster kommer bli smal nu eller alla fal mindre av sina tabletter eller va fan de är hon ska göra.. jag är sämst ja skolkar ja är aldrig i skolan, men i mig själv känner ja mig tom och vill ha någon som älskar mig och kan ge mig beröm för de jag gjort i skolan..

känns som de bara är mina syskon som gäller men jag som  är duktig sköter skolan och allt har kille som är bra mot dom andra och lever ett normalt liv. den får aldrig beröm kärlek eller den uppskattning man behöver. de är i stället dom som inte kommer ha någon utbildning eller kämpat. känns som alla år på denna jord varit världelösa och ingen ide att kämpa för längre men vad vet jag?


Är de någon mer som har de som jag ? glad för svar